Rädslaförallt?

Varför är vi så rädda för att göra fel?
Vad är fel?
Får vi göra fel? Vilka signaler sänder vi till eleverna om vi själva inte vågar testa?
Om vi lär oss av våra misstag och gör om det vi tänkt fast annorlunda, är inte det utveckling?
Vem eller vilka hindrar oss från att genomföra våra idéer eller tankar?
Är det pedagogen själv, rektor eller är det föräldrarna som sätter tryck på skolan, samhället, politikerna?
För någonting är det som gör att vi faktiskt är kvar i den regelstyrda skolan fast vi har en målstyrd läroplan.

föräldrar, vår bästa samarbetspartner!

Skolan är en fantastisk arbetsplats och att se glädjen i barnens ögon när de lyckas är obeskrivlig. Vårt uppdrag kan vara tufft, och ibland känns det som om vi vore ganska ensamma med våra problem och hur vi skall lösa dem.
Det kan vara elever som "stökar" och klasser som inte är trygga och då blir röriga.
Min erfarenhet av dessa problem är att den bästa kraft vi har är föräldrarna. Det är oerhört sällan vi ensamma klarar dessa utan deras hjälp. För att förändra ett beteende krävs samarbete.
Det gäller att samarbeta på rätt sätt för både skolan och hemmet har del i detta.
Just nu har vi ett pågående arbete på skolan i en klass där föräldrarna är en bra och positiv kraft.
De ser att de har en del i problemet och arbetar med det och skolan tar tag i sina. Det innebär att vi skyller inte problemen på varandra utan vi löser dem tillsammans.
Jag är väldigt nöjd med detta och vi ser positiva resultat.

Hårdare tag.

I måndags var jag på Skolforum, vilket alltid är intressant. Som vanligt var det mycket folk och många intressanta utställare. Jag fastnade för det arbete Apple hade gjort. De hade gjort en undersökning om hur elever skulle vilja ha sin skolmiljö. Det visade sig bla. att de vill ha mycket färg, gärna i klara starka färger, fler ljuspunkter och inte bara trista lysrör. Helt plötsligt trillade poletten ner för mig också. Alla elever som kommit in till mig och klagat över hur trist det är i skolan har faktiskt uttryckt detta. - "Vi vill ha neongult på väggarna och diamantstolar!"
Det visar sig att vi faktiskt inte lyssnar speciellt mycket på vad eleverna vill ha eftersom vi vuxna inte tycker om dessa tiokerier och att det är vissa färger som är skolstandard, allt för att underlätta för ommålningar och reparationer i skolan. Det vore spännande att se hur eleverna har det hemma. Har de rosa rum eller? Själv målade jag grabbens rum i Djurgårdsfärgerna.

"Tror ni att Alliansens skolpolitik kommer att höja resultaten i skolan?" var den stora frågan på mässan. Alliansen går ut med att hårdare tag höjer resultaten. Lärarna skall kunna beslagta mobiltelefoner och stäng av elever mm.
Majoriteten av deltagarna trodde inte på detta och det är lite spännande tycker jag. Vi hör ju ofta att det är stökigt i skolan och vad gör vi då åt problemet när vi inte vill ha hårdare tag?
Jag tror säkert att Alliansens förslag mottagits väl bland uppgivna högstadielärare som kan få stöd i sin struktur.
Men vad är grundproblemet? Du kan inte enbart fokusera på strukturfrågor och hårdare straff. Hårdare straff har ju inte hittills minskat brottsligheten.
Vad är vår viktigaste uppgift? Vad är det som gör att vissa lärare lyckas år efter år och aldrig har en "dålig årgång" medans andra alltid har struliga, bråkiga klasser.
Jag tycker struktur är bra för elever att studsa inom och för att skapa en trygghet, men har du ingen ledarförmåga kan du ha all struktur i världen men inte lyckas ändå. Ledarskapet i klassrummet är A och O. Du är ledare och våga vara det. Vi måste utveckla ledarskapet!
Tack.